tack, blondinbella!

Blondinbella på frågan om hon tycker att det är äckligt att åka buss:

"Jag känner liksom: "Vem har suttit här innan mig? Är det någon äcklig person? Är det en socialdemokrat? Är det någon tjock person?"

Jag själv känner liksom: "Äntligen någon som med tre meningar sammanfattar varför jag flyttade till innerstan och därmed slipper åka tunnelbana." Undrar om hon har copyright på citatet...

the power of per

Alla vill vi väl låta smartare än vi är. Det tycks dock som att det finns en liten klick i Stockholms kvasiintellektuella sfär som vill detta lite mer än vi andra. Vad är värre verkar det som denna klick bereds all the place they need på på TV8. Ah TV8 - detta ovandrade land, detta Amerika av ändlösa möjligheter till självuttryck.

Kvintessensen och möjligen det främsta uttrycket för den slags självhävdelse jag talar om är användningen av prefixet ”per” i nästintill varje mening. Oavsett i sammanhang man slänger in per i meningen verkar det tjäna som en uppintellektualisering av det man vill säga. Begrunda följande:

”Smurfen är per definition blå”.

eller

”Alla som heter Gargamel behöver inte vara onda per se, det är bara det att namnet är förknippat med ondska.”

- Lysande, vilka träffsäkra iakktagelser!

I'm sayin'...!

Speaking of The Hills...
http://www.youtube.com/watch?v=AZIaac7S6fA

Hade 50 Cent freestylat sig fram till en liknande text hade alla gett big props till hans enorma talanger. You go, Heidi.

it's all in the eyes...

Nämen, har du aldrig sett ett enda avsnitt av The Hills? Förmodligen tillbringar du i så fall timmen mellan kl 17 och 18 på vardagarna på ett mycket vettigare sätt. Detta MTV-dravel kan nog inte beskrivas tillräckligt väl med adjektivet "meningslöst" men just meningslösheten är ju denna bloggs hela raison d'être. Serien ger oss en inblick i en värld av early-twenties dravel av typen "I was like ... and then he was like..." samt en ständig orgie av kläder, förälskelser och dramatik som bara kan uppstå bland människor som är knappt torra bakom öronen (jag känner till sorten eftersom jag själv tillhör målgruppen).

Skaparna av The Hills har dock slagit huvudet på spiken när det gäller klippningen av programmet. Dramaturgin, hur obetydlig och banal den må tyckas i dess innehåll, räddas av kamerornas förmåga att fånga flyktiga blickar av hat, vrede, förvirring (mest förvirring då det ju ändå rör sig om Hollywood-kids). Blickarna utgör seriens bidrag till den subtila genialitetens hall of fame samt definitivt dess kvalitetsmässiga räddning.

Så om du någonsin råkar zappa förbi MTV mellan kl 17 och 18 på en vardagskväll, se då inte till handlingen, den banala dialogen och allt som ögat alltför lätt fastnar på, se då till blickarna och fundera ett tag på vad redigt redigeringsarbete kan göra för en produktion.

hey there, sexy real estate agent

Kan inte undgå att märka att de flesta mäklarfirmor i Stockholm anställer unga fräscha mäklare och låter dem posera för kvasikonstnärliga bilder som sedan publiceras på nätet/i prospekten. Mäklaren på den (oftast) svartvita bilden tittar förföriskt på dig (gärna med en blick-över-axeln-pose) och säger: Come on, you know you want it... Ju hetare mäklare, desto hetare lya.

Kalla det symptomatiskt, men visst kan det därför inte vara en slump att den ende mäklaren över 40 som jag har stött på hittills var den som försökte sälja mig en kvalmig, inrökt etta in the shady parts of Söder vars säljare var en gammal dam som tydligen mest fördrev sin tid med att bolma i sängen.

billiga tricks

Hillary vann en för henne viktig seger i Ohio. Good for her, men det var inte det jag tänkte kommentera. Men däremot hennes pre-victory-speech-behaviour... Har ni märkt att Hillary alltid kör med samma upplägg innan hon lugnar ner sig i talarstolen och börjar prata om att lyfta nationen och leda världen, nämligen the old känn-igen-någon-i-publiken-gestikulera-kraftigt-och-mima-överdrivet-glatt-till-dem-tricket. Som åskådare tänker man: "Titta så down to earth och folkkär hon är, den där Hillary".

voice me over...

Trött på tjatiga berättarröster som gör annars ganska uthärdliga tv-serier till rena deathwishes? M-hm. Jag med. Strages krönika sammanfattar i stort sett allt (se nedan).
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2453&a=743133

Man kan dock samtidigt undra om inte bloggande är ett slags real-life voiceover; vi kommenterar och sammanfattar våra jordliga, alldagliga liv, med ord som vi tror (hoppas) är genialiskt välvalda. Tyvärr kan berättarrösterna inte stängas av, som kommentatorspåren på en dvd. Lika lite kan klichéartade blogginlägg suddas ut... och inte detta inlägg heller.

fight for your right to wear heels

Vi är så bortskämda i Sverige. Igår blev jag ännu en gång förvissad om att de fri- och rättigheter som vi här tar för givet inte är lika självklara överallt.

Såg I huvudet på Gynning där Carolina smakade på jetset-livet i Moskva. Henned guide var 16-åriga Lidia som tillbringade en stor del av sin tid i sin rosa Hummer. Det förtryck som Lidia upplevde rörde upp människorättsaktivisten i mig. Lidias sorgliga historia var den av en moderiktig tonåring som planerade att hoppa av skolan då skolans dresscode inte tillät alltför högklackade skor.

We shall overcome, Lidia.

höglund och jag

Like, OMG!

Imorse tittade jag på Gomorron Sverige där en diskussion fördes om Jutterströms förlag att slå samman SR och SVT till ett bolag. Nevermind det som sades, men döm om min förvåning när jag lade märke till att Elisabet Höglund hade ett par likadana Guldfyndörhängen som jag. Great minds think alike...

Iakttagelse numero uno

Är det något som man ska börja med att iaktta är ju det blotta faktum att man nu har sällat sig till skaran av människor som anser sig ha något så intressant att säga att man väljer att göra det i bloggform. Tänk, att göra sig besväret. Nåväl, när man nu väl har tillåtit sig en sådan grad av hybris är det väl bara att fortsätta - own it, som man säger på amerikanskt lightpsykologiskt lingo.